Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 10. Karaktären och ödet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJÄNSTEKVINNANS SON 209
ändock för tidigt, sutto de i förstugan och väntade.
Där på vedlåren träffade de lärare och sprakade
med dem om ditt och datt. Rektor upptäckte
detta. För att krossa de upproriska påfann han,
att när bönen var slut och skolan församlad låta
öppna tamburdörren och inkalla revolutionsmännen.
Dessa defilerade nu med fräcka miner och under en
skur av ovett genom bönsalen, men utan att stanna.
Slutligen togo de detta för vana, att självmant stiga in
och ta ovettet, när de tågade genom stora bönsalen.
Rektorn fattade agg till Johan och visade tecken
till att vilja kugga honom i examen. Johan satte
hårt mot hårt och läste nätter och dar.
Teologiska lektionerna urartade nu till
disputa-tioner med läraren. Denne var präst och ateist och var
road av invändningarne, men även han tröttnade och
befallde snart att man skulle svara med läroboken.
- Hur många personer i gudomen?
- En!
- Ja, men vad säger Norbeck?
- Han säger tre!
- Nå, så säg det, då!
I hemmet var det tyst. Johan fick vara i fred;
man såg att han var förlorad, och det var för sent
att gripa honom. En söndag gjorde fadren ett försök
i den gamla stilen, men fick svar på tal.
- Varför går du aldrig i kyrkan mer? frågade
han.
- Vad ska jag där att göra?
- En god predikan har alltid något gott med sig.
- Predika kan jag göra själv.
Klippt!
14. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
