- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
213

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 10. Karaktären och ödet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TJÄNSTEKVINNANS SON 213

Man vill eller vill inte, det är allt. Söker man
reflektera över sitt viljande, då upphör vanligen viljan.
I samhället och livet måste man alltid betänka
följderna av sin handling för sig och andra och måste
därför reflektera. Den som handlar ögonblickligen
är en oklok och en självisk, en naiv, en omedveten;
det är sådana, som gå fram i livet, ty de se ej på vad
olägenheter deras handlingar kunna ha för andra,
utan se bara på handlingens fördel för dem själva.

Johan undrade, med den vana han fått genom det
kristliga njurransakandet att självskåda sig, om han
hade en karaktär, passande för en man, som ville göra
sin framtid.

Han erinrade att den pigan, som han slagit,
därför att hon blottat hans kropp under sömnen, efter
händelsen sagt: det är karaktär på den pojken! -
Vad menade hon med det? - Hon hade sett honom
äga handlingskraft nog att efter en skymf gå ut i
parken, skära en käpp och straffa henne. Hade han
gått den ordinarie vägen och skvallrat för föräldrarne,
hade hon tyckt att han var en mes. Modren
däremot, som då levde, hade dömt hans handling
annorlunda: hon kallade honom hämndgirig. Där hade
han redan två synpunkter på samma sak och han höll
sig naturligtvis vid den, som var minst hedrande, ty
det trodde han mest på. Hämnd? Det var ju straff?
Hade han rätt att straffa? Rätt? Vem hade rätt?
Föräldrarne hämnades ju alltid! Nej, de straffade.
De hade alltså en annan rätt än han, och det fanns
två rätt.

Jo, han var nog hämndgirig. En pojke på Klara
kyrkogård hade öppet sagt att Johans far stått i
halsjärn. Det var en skymf mot hela släkten. Som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free