Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 233
efter det lands påstådda sed, varifrån herr X. är
hemma.
Så bryter man upp och går till Flustret att dricka
kaffe. Herr v. X. vill sitta inne, men pojkarne vilja
visa sin fina bekantskap och sitta ute. Det blir vid
det. Men nu skockas adliga ynglingar omkring deras
bord, hälsa bekant men skämtsamt, på v. X. och
skratta åt hans sällskap.
- Vad fan skratta de åt? säger Johan.
- Vi ä’ fulla naturligtvis.
Det blev afton, och v. X. skall resa hem med
tåget. Kamraterna följa till station. Fritz och Johan
stanna på perrongen, men en annan följer med in i
vaggongen. Därpå kommer han ut baklänges och
smäller dörren igen med ett »dra åt helvete!»
- Ett sånt as, han ville kyssa mig på mun!
säger han ännu darrande och tar kamraterna med sig
bort genom folkhopen.
- Vad var det?
- Det var hans sed, föreslog Fritz.
- Nej, det var en djävul, säger den andre.
- Har han drivit med oss? frågar Johan. Det
var därför de skrattade på Flustret.
Man kom icke till något resultat, men man kände
sig bedragen och otillfredsställd. Vad var detta nu?
Det var historien om »den gamle herrn», som varje
yngling väl någon gång kommit ut för, och Johan
erinrade sig sedan att han i klockargården i Vidala
hört berättas en mystisk historia om en gosse, som
fick guldklocka och så mycket pengar han ville av
en »gammal herre». Varför? Det visste ej
sagesmannen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
