Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 1. I förgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 241
Och så rangsjukan mellan nationerna.
Stock-holmarne ansågo sig vara högst, och avundades och
föraktades därför av »bönderna». Vad var högst?
Det var mycken strid om det. Att ha frambragt stora
män ansågo värmländingarne, som hade Geijers
porträtt i sin sal, och småländingarne, som hade
Tegnér och Linné. Stockholmarne, som bara hade
professor Bergfalk och Bellman, kallades
»rännstens-ungar». Det var ju icke kvickt, i synnerhet när det
kom från en kalmarit, som också därför
tillbaka-frågades om man icke hade rännstenar än i Kalmar.
Och kalmariterna hade brutit sig ut ur Smålands
nation och hade en dublett för sig. Valet av
studentkårens ordförande gav särskilt tillfälle till
bygdpatriotismens utveckling av sina resurser. Även
professorernas befordringskiv med tidningsartiklar och
pamfletter hade något Skråköpingsaktigt i sig, och
universitetets kansler, som satt i Stockholm, avgjorde
dock i sista ’hand vem som skulle nämnas till
lärostolen. Det ’talades också om besynnerliga
utnämningar. De ’förbigångne soulagerades stundom på ett
mindre lämpligt sätt, såsom då t. ex. en förbigången
kapacitet, bestämd till Elis Malmströms efterträdare,
och docent i estetik, gjordes till kommerseråd och
nordstjärneriddare.
Universitetet i Uppsala 1867 hade icke en enda
framstående lärare, som höjde sig över hopen. Några
voro gamla och rent av förfallna toddygubbar. Andra
voro unga, oprövade dilettanter, som kommit fram
genom sina fruar eller småtalanger. Den ende, som
åtnjöt ett visst anseende, var Swedelius. Mera dock
för sitt humana, godmodiga sätt och de anekdoter
han framkallat, än för sitt snille. Hans lärda verk-
16. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
