Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 255
målet, som skulle vinnas vid dessa dresseringar av
mänskobarn i relationernas ofullkomliga värld.
Den läsande avbröts, och ett namn i högen
ropades upp för att fortsätta läsningen. Att följa
med och vara uppmärksam antogs vara den lättaste
sak av denne gamle man, som säkerligen ofta erfarit
huru tankarne springa sin väg, under det ögonen
irra över en sida i en bok. Den ouppmärksamma
drogs fram vid håret eller kläderna och piskades
med rottingen, tills han rullade på golvet under tjut.
Magistern ålades att begagna rottingen flitigt; och
inspektören gick. Här återstod intet annat än att
följa metoden eller avgå; det senare ingick icke i
Johans planer, och därför stannade han. Han höll
ett tal till barnen och refererade till inspektören:
- Nu vet ni, sade han, huru ni skola uppföra
er för att slippa stryk. Den som ådrar sig stryk har
vållat det själv. Skyll inte på mig sen. Här ligger
rottingen, där är plikten; uppfyll plikten, eljes kommer
rottingen - utan mitt förvållande.
Det var ganska listigt sagt, men var ändock
obarmhärtigt, ty det skulle först ha utrönts huruvida
barnen kunde uppfylla plikten. Det kunde de ej,
ty de voro de livligaste och därför de minst
uppmärksamma. Alltså, rottingen gick hela dan. Nödrop,
ångesten tecknad i de oskyldiges ansikten. Det var
gruvligt. Att vara uppmärksam faller icke under viljans
maktområde, och därför var allt detta straffande
idel torrtyr. Johan kände det orimliga i sin roll,
men han hade ju sin plikt bakom sig. Ibland
tröttnade han och lät allt gå vind för våg, men då
kommo kamrater, lärare och lärarinnor, och föreställde
honom vänligt. Ibland fann han alltsammans så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
