- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
262

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

262 TJÄNSTEKVINNANS SON

dikta in någon ideal kunskapstörst eller några högre
strävanden för mänsklighetens väl under dessa
bemödanden att kravla sig upp, och om han också
stundom var nertryckt till förtvivlan, inbillade han sig
icke få träffa några beskedliga professorer i himlen.
Han läste på graden, det var saken.

Men den klena dieten i Uppsala,
sexkronors-middagarne, mjölken och brödet hade tagit kraften
ur honom, och häri var nu i ungdomens
njutnings-lystna tid. Hemma var tråkigt, och aftnarne satt han
på kaféet eller källaren, där han träffade vänner.
De starka dryckerna gåvo honom kraft, och han sov
gott efter dem. Detta begär efter alkohol tyckes
regelbundet uppträda i varje ynglings
manbarhets-ålder. Han, likasom hela släktet, är ju fött av drinkare,
led från led från urminnes hedentid, då öl och mjöd
begagnades, huru skulle icke begäret ha blivit behov?
Hos honom var det ett behov, vars undertryckande
åtföljdes av nedsättning i krafter. Och undras må
om icke absolutismen kan medföra samma vådor,
som upphörande av giftets begagnande för
arsenik-ätaren. Troligen kommer den eljes lovvärda rörelsen
att sluta med måttlighet, vilket vore en verklig dygd
och icke ett kraftprov med åtföljande skryt och
egen-rättfärdighet.

Han började nu också kläda sig fint, han som
hittills blott slitit avlagda kläder. Lönen tycktes
honom orimligt stor och antog i hans förstorande
fantasi oerhörda proportioner, med den påföljd att
han snart hade skuld. Skuld, som växte och växte
och aldrig kunde betalas, blev hans livs gnagande
gam, hans drömmars föremål, hans nöjes malört.
Vilken sangviniskhet, vilket kolossalt självbedrägeri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free