- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
268

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

268 TJÄNSTEKVINNANS SON

- Nej, sade Johan.

- Jaj Jag kunde tro det! Mamselln vid skänken
sa att hon läst dem för två år sen, när den där
magistern skrev dem till gamla Majken, som var en
dålig flicka. Fy, Johan!

Han tog sin mössa och skulle störta ut, men
flickan slog armarne om honom och ville hålla honom
kvar, ty hon såg att han var likblek och utom sig.
Men han slet sig lös och sprang ut i Bellevueparken.
Han skrang in i skogen, lämnande den banade vägen.
Buskarnes kvistar slogo honom i ansiktet, stenar
rullade om hans fötter, och skrämda fåglar flögo
upp. Han hade blivit alldeles vild av skammen och
sökte av instinkt skogen att gömma sig. Det är ett
eget fenomen: att springa till skogs är högsta
utbrottet av förtvivlan, innan människan tänker gå i
sjön. Skogen är det näst sista, och sjön det allra
sista. Man berättar om en berömd författare, som
suttit lugn och stor i tjugo års popularitet, men vid
en plötslig vändning i sitt författeri överfölls av
impopularitet och störtades från sin höjd. Han blev
som slagen av åskan, råkade i raseri och blygsel
och gick utom stan för att söka skogen, där han
upphämtades. Skogen är barbariets urhem och
plogens fiende, alltså kulturens. När nu en
kulturmänniska i hast avklädes sin kulturhärlighet, sitt så
konstigt hopvävda rykte, blir hon i ett ögonblick
barbar eller vildbråd. Så löst hänger kulturhabiten
på kroppen. När en människa blir galen, börjar hon
med att kasta av sig kläderna. Vad skulle då
galenskap vara? En återgång? Ja, de finnas, som anse
djuret vara vansinnigt.

Det var afton, när Johan gick till skogs. Inne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free