- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
298

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 3. Läkaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

298 TJÄNSTEKVINNANS SUN

kommo de nu framåt, de blåa gardisterna,
samhällets grundvalar, på vilka de däruppe vilade. Johan
greps av ett ursinnigt begär att gå emot denna massa
hästar, mänskor, sablar, liksom om han i detta sett
hela det där trycket förkroppsligat. Där var fienden;
nåväl, han skulle möta den. Truppen rör sig framåt,
och Johan ställer sig mitt på gatan.

Var fick han sitt hat mot dessa ordningens
upp-rätthållare, som en gång skulle försvara honom och
hans rättigheter, sedan han kravlat sig upp och låg
och tryckte på andra? Om denna folkhop, som han
nu kände sig solidarisk med, skulle ha fått fria händer,
skulle den kanske ha kastat in första stenen genom
det fönster, innanför vilket han nyss satt med fyra
vinglas för sig. Ja visst, men det hindrade ändock
icke, att han tog deras parti, likasom man mycket
ofta ser överklass ta parti mot polisen, inkonsekvent
nog. Denna abstrakta frihetsmani är väl egentligen
naturmänniskans eviga små uppror mot samhället.

Han gick rätt emot kavalleriet i någon dunkel
avsikt att slå dem till marken allesamman eller sådant,
då lyckligtvis någon tar honom i armen, kraftigt, men
vänligt, och så ledes han hem igen till doktorns, som
skickat ut att leta honom. Sedan han givit
hedersord att icke gå ut mer, föll han ner på en soffa
och låg om aftonen i feber.

På själva Carl XII: s-dagen var han med i
studentsången, alltså bland de utvalde, de »upper ten
thou-sand», och hade allt skäl vara nöjd för sin del. När
ceremonien var slutad, rusade folket till. Polisen
trängde dem tillbaka. Men då började folket kasta
sten. Konstaplarne drogo sina sablar och höggo in,
arresterade och misshandlade. Johan hade kommit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free