Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 3. Läkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 301
han ville, utan att bli opopulär. Han var icke
nedlåtande eller demokratisk, snarare högdragen, varom
historierna berätta ett och annat rörande gunstlingars
iråkade onåd på grund av bristande respekt under
glada lag. Han kunde stoppa tobak i mun på soldater,
men han skymfade befäl, som icke genast lydde hans
nycker. Han slog örfilar vid eldsvådor och skrattade
icke, när han var avritad i Söndagsnisse, vilket man
trodde. Han var härskaren och trodde sig vara både
krigare och statsman. Ingrep själv i regeringen och
kunde avsnäsa fackmän med ett ord såsom: det där
förstår du inte. Men han var populär och förblev
det. Svensken, som tyckes lida av ett viljans
avtagande, beundrade och böjde sig för viljan. Och
eget även, att den förlät hans oregelbundna liv,
kanske därför, att han icke gjorde någon hemlighet
av det. Han hade väl skrivit om sin moral och efter
den levde han. Därför hade han harmoni, och
harmoni är alltid behagligt att se.
Emellertid, man kunde vara revoltör av instinkt,
men den nödiga övergångsformen till ett bättre
samhällsskick, republik, trodde man ej på. Man hade
sett två franska republiker efterföljas av nya
monarkier. Man var hemlig anarkist, men icke republikan,
och man hade låtit intala sig att monarkien icke
var något hinder för utveckling till frihet. Så hos de
unga. De äldre, med Blanche, sågo däremot hela
räddningen i republik, och därför har våra dagar sett
den gammal-liberala skolan bli ett slags konservativa
republikaner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
