Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 4. Framför ridån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
310 TJÄNSTEKVINNANS SON
Där fick man vädja till allmänhetens dom och arbeta
i full belysning, i stället för att hängas här borta i
en avlägsen mörk håla, utan dom och rannsakning,
utan vittnen.
Stärkt av den nya tanken, steg han upp, log ett
löje åt böckerna däruppe och gick ner till staden,
besluten att resa hem och begära debut på kungliga
teatern.
Varje stadsmänska lär någon gång i sitt liv
ha känt lusten att träda fram som skådespelare.
Det är väl kulturdriften att förstora sig, att »göra
sig», att identifiera sig med andra, större, diktade
personer, som här verkar. Hos Johan, som var
romantiker, låg även det, att gå fram och tala till
folket. Han trodde nämligen att han skulle få välja
roller, och han visste nog vilka. Att han, som alla
andra, trodde sig äga förmågan, berodde väl på det
övermått av obrukad kraft, som bristande
kroppsarbete framkallat, och på den därav härledda
förstoringsdriften hos hjärnan, som genom andlig
överansträngning arbetade oregelbundet. Han såg inga
svårigheter i själva yrket, men väntade motstånd från
andra håll.
Att antaga ärftlig böjelse, därför att manien
funnits i släkten, torde kanske vara förhastat, då vi
antogo att begäret förefanris hos de flesta. Emellertid
hade farfadren, borgare i Stockholm, skrivit
teaterpjäser till ett ordenssällskap, och en ung släkting
på avstånd levde ännu som ett varnande exempel.
Denne senare hade varit ingenjör, gått igenom Motala
verkstad och varit anställd vid Köping-Hult-banan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
