- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
341

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 7. Han blir författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 341

träda, han ser dem inblandade i handlingen, hör dem
tala. Det är som om han såge dem på scenen. Efter
ett par timmars förlopp har han en komedi i två
akler färdig i huvudet. Det var ett både smärtsamt
och vällustigt arbete, om det kunde kallas ett arbete,
ty det gick för sig av sig själv, utan hans vilja och
förvållande. Men nu skulle det skrivas. På fyra
dagar var pjäsen färdig. Han gick mellan skrivbordet
och soffan, där han i mellanstunderna nedföll som
en trasa. Och när stycket var slut ’drog han en djup
suck, som om åratal av smärta varit över, som om
en böld blivit skuren. Han var glad, så att det sjöng
i honom, och han skulle nu lämna in sitt stycke till
teatern. Där var räddningen.

Samma afton satte han sig ner att skriva ett
lyckönskningsbrev till en anhörig, som fått en plats.
När han satt ner första raden, tyckte han den lät
som vers. Så satte han ner andra raden och den
rimmade. Var det icke svårare än så? Och i ett
enda drag skrev han ett fyrasidigt brev på rimmad
vers. Han kunde alltså skriva vers också. Var det
icke svårare än så? Och ett par månader förut
hade han åter varit framme och bett en vän hjälpa
sig med några namnsdagsvers, men fått ett vänligt,
avböjande, men hedrande svar, däri han uppmanades
att icke åka i hyrvagn, när han hade egen.

Alltså! Man föddes icke att skriva vers; man
lärde det icke heller, ty i skolan lärde man ju alla
versslag, utan det kom - eller kom icke. Detta
föreföll honom såsom liknande en den Helige Andes
nådeverkan. Hade själsskakningen efter nederlaget
varit så stark, att den likasom vänt ut och in på hela
lagret av minnen och intryck, och hade inbillnings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free