Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 353
Och folket välsignar sin kung,
ty kungen mot folket är huld.
Harmoni ser han i allt, och när han sjunger
om den återställda endräkten mellan Sverige och
Norge 1864, är han idel välljud:
Du, som förenat Svea med Nore,
främst se vi dig, odödlige Store.
Och Abraham Lincoln besjunger han även, samt
åkallar honom:
Fader, ja, som sol ditt namn skall lysa,
elda modet, då det vill förfrysa,
och som vårdkas jordens slavar kalla
till gemensam kamp mot våldets bud.
Det är den heliga alliansens frihetsideal:
negeremancipation och vitt slaveri! Revolution, men laglig
revolution med Guds nåde!
Nå, han visste icke bättre, och få visste bättre
då. Det är därför icke dom över mannen, det är
omdöme över hans gärning, vars motiv är likgiltigt
för eftervärlden.
Ungdomen läste signaturerna, många med stor
uppbyggelse. De bebådade icke ny tid, utan de
profeterade i efterskott, att nu var det tusenåriga
riket kommet, idealen förverkligade och
demarkations-linjen uppdragen, en gång för alla uppdragen. De
sågo med tillfredsställelse på sitt skapade verk,
gnuggade händerna och funno att allt var gott. En
stilla frid hade utbrett sig över hela Uppsalanejden,
och nu kunde man få sova till domedag, menade
gammal och ung. Men då komma missljud, och i
den allmänna fridens dagar varsnar man vårdkasar
23. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
