Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 361
landet hade den grannaste historia i Europa och hade
alltid varit fritt. Han sjöng om:
»De väldiga Sveriges kungar,
de sitta i kyrkans kor,
och somliga sjunga Kristus,
men andra blota åt Thor.»
Han var eljes en realistiskt anlagd man, med
utbildat sinne för statistik, statskunskap och biografi,
var sträng och skicklig formgranskare, samt
förbundets administratör. Pålitlig vän, god
sällskapsbroder, hjälpsam och hjärtlig. Där fanns en
fullblodig romantiker, som läste Heine och drack absinth;
en känslosam yngling, som svärmade ännu för alla
de gamla idealen, men mest för Heine; där fanns
en seraf, som besjöng det oändligt lilla och särskilt
barndomens sällhet; där fanns en stilla naturdyrkare;
en eklektiker och improvisatör. Denne siste var ett
Israels barn med en otrolig förmåga att på anmodan
improvisera i vilken tonart som helst. Han steg upp
två minuter efter uppdraget och gjorde på fri hand
muntligen en Anakreon, en Bellman med sång, en
Horatius, en Edda, vad som helst, och även på
främmande språk.
Första sammankomsten utlystes hos Thurs,
im-provisatören, som bodde rymligast, i två rum, och
hade de bästa piporna. I egenskap av stiftare
uppläste Johan först av alla sitt inträdestal, som enligt
stadgarne måste vara på vers. De började så här:
Har sången tystnat uti Nordanlanden,
har Brages harpa inga toner mer,
har han oss övergivit, siaranden,
som fordom kom till oss från himlen ner?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
