Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 10. Zerrissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
386 TJÄNSTEKVINNANS SON
fattning och hans arbete. Det var två bekantskaper:
en författare och en personlighet. Olyckligtvis voro
båda abnormiteter, undantagsfall, och blevo därför
endast störande i hans utveckling.
Författaren var Sören Aaby Kierkegaard.
Dennes »Enten-Eller» hade Johan fått låna av en
förbundsbroder och läst den med fruktan och bävan.
Kamraterna hade också läst den och funnit den genial,
hade beundrat stilen, rnen icke vidare känt sig
påverkade av den, vilket visar att böckerna svårligen
verka, där ej de förefinna sin läsare i släkt med
författaren. På Johan gjorde den åsyftat intryck.
Han läste »estetikern A’s första del». Var ibland
hänförd, men kände sig ändock alltid olustig, såsom
inför en sjuklings bädd. Och när han tillryggalagt
den första delen var han verkligen tom och förtvivlad,
men mest uppskakad. »Förförarens dagbok» fann han
vara en oförmögens eller en boren onanists fantasier,
som aldrig narrat en flicka. Inte gick det till på
det viset. Och för övrigt, Johan var icke någon
njut-ningsdyrkare, hade tvärtom gått åt askesen och
själv-plågeriet, och en sådan egoistisk njutningslusta som
A’s, var dessutom orimlig, emedan det lidande han
förorsakade genom sina lustars tillfredsställande
ovillkorligen måste ådraga honom lidanden och sålunda
motverka hans ändamål. Djupare trängde »etikerns
predikan om livet som plikt, som uppgift», och han
fann härav, att han i det avseendet varit en estetiker,
som tagit författeriet som en njutning. Det skulle
tas som ett kall. Vårföre? Ja, där brast
bevisningen, och Johan, som ej visste att Kierkegaard
var kristen, utan trodde tvärtom, ty han kände ej
hans »Uppbyggliga tal», fick nu insmugglad på sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
