- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
387

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 10. Zerrissen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den kristna sedeläran, med offerskyldighet och
pliktkänsla. Och så kröp begreppet synd in igen. Att
njuta var synd, att öva sin plikt var plikt. Varför?
För samhällets skull, till vilket man stod i
tacksamhetsskuld? Nej, därför, att det var plikt. Det var
Kants kategoriska imperativ, helt enkelt. När han
så kom till slutet av »Enten-Eller» och fann, att även
etikern, den sedlige, var förtvivlad, och att hela
pliktläran bara skapat en filister, så rämnade han mitt
itu. Nej, hellre då estetiker! Ja, men det går inte
att vara en estetiker, när man fem sjättedelar av sitt
liv varit kristen, och det går icke vara etiker utan
Kristus. Så började han nu kastas som en boll mellan
båda, och slutet blev mycket riktigt förtvivlan. Hade
han nu fått fatt i »Uppbyggliga tal», skulle han
möjligen gjort ett steg mot kristendomen, möjligen,
ty det är svårt att nu avgöra, men att ta igen Kristus,
det var som att sätta in en utryckt tand, som man
med nöje kastat på elden med tandvärken. Det kunde
också varit möjligt, att han, med kännedom om, att
»Enten-Eller» bara var en piska till korset, vräkt hela
boken som en jesuitskrift, och varit räddad. Nu
blev det ett enda skrikande missljud. »Valet» och
»språnget» skulle tas, men vart? Mellan estetiskt och
etiskt. Och det togs fram och åter. Ut i rymden
till paradoxet eller Kristus, det kunde han ej, ty
det var förintelse eller vanvett. Men Kierkegaard
predikade vanvettet. Var det den övermedvetnes
förtvivlan över att alltid vara medveten? Var det
genom-skådarens trängtan till rusets sanslöshet?

Johan hade nog känt striden mellan sin vilja
och andras. Han hade gjort fadren sorg genom att
korsa hans planer, men så var det ömsesidigt; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free