- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
391

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 10. Zerrissen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 391

gott förstånd skall naturligtvis känna att han förstår
bättre än andra, men snille, det var något särskilt;
tilldelades vanligen ej förrän efter döden och
bortfaller numera ur språkbruket, sedan snillets
utvecklingshistoria är uppdagad.

Nyheten väckte rörelse, och den okände invaldes
under namnet Is. Han var icke poet, sades det, men
han var lärd och en stark kritiker.

Så kom han en kväll, när det var sammankomst
hos Thurs. Vid dörren stannade en liten tunn person,
utan överrock, klädd som en arbetare på permission.
Kläderna sågo lånade ut, ty armbågar och knäveck
hängde på orätta ställen (detta observerades genast
av Johan, som ärvde kläder). I handen höll han
en ölsupsfärgad, smutsig hatt, som man endast såg
hos positivspelare. Hans ansikte såg ut som en
sydländsk råttfällsförsäljares. Det svarta håret hängde
ner på axlarne, och ansiktet var igenväxt med svart
skägg, som gick ner på bröstet.

– Är det möjligt, frågade man sig, att detta
är en student?

Han liknade allt annat och såg ut att vara fyrtio
år, men var bara trettio.

Han stannade med hatten i handen vid dörren
som en tiggare och vågade sig knappt fram. Sedan
Thurs dragit in honom i rummet och presenterat,
förklarades sammankomsten öppnad. Is började tala.
Och man lyssnade. Det var en kvinnas röst, som
ibland sänkte sig oförskämt till en viskning, liksom
om talaren fordrade dödstystnad eller talade för sitt
eget nöje. Vad han talade om skulle vara svårt
att återge, ty det var om allt han hade läst, och
som han läst tio år längre än tjugoåringarne, funno

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free