Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 10. Zerrissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 303
nens soffa, lyssnade till hajns ord som oraklets och
kände sig fullkomligt under hans herravälde. Ibland
tyckte han att det var en ande, som vandrade på
golvmattan, och hans kropp försvann i tobaksmolnen.
Han verkade vad man kallar dämoniskt, det vill säga
vid första påseendet oförklarligt. Han hade icke blod
i ådrorna, inga känslor, ingen vilja, inga begär. Det
var ett talande huvud. Hans ståndpunkt var ingen
och alla. Han var ett preparat av böcker, och mannen
var typisk för en boklärd, som aldrig levat.
Ibland när bröderna voro ensamma, talade de
om Is. Thurs hade redan ledsnat på honom och
undrade om han begått något brott, ty han tycktes
driven av en beständig oro. Därtill kom i dagen
att han var poet, men ej ville visa sina poesier,
emedan han hade så höga tankar om skaldekonsten.
Vidare förvånade man sig över att ej finna en bok i
den lärde mannens hem. Och så frågade man sig
varför han sökt dessa ynglingar, vilka han var så
överlägsen, och vilkas poesi han måste förakta.
Ynglingarne, vilka själva stodo vid romantikens
utgång, kände ej igen den blodlöse romantikern, som
förlorat fotfäste på jorden. De sågo ej i det långa
håret och den sluskiga hatten kopian av Murgers
Bohémare. De visste ej att denna Zerrissenheit
var ett parisermod, och att denna ihåliga visdom
var spunnen av tysk mystik, denna
experimental-psykologi hämtad efter en glutt i Kierkegaard, att
denna intressanthet, som ville påskina ett obegånget
brott, en djup, hemlig sorg, var lånad från Byron.
Detta förstodo de ej. Därför kunde Is också leka
med Johans själ och hålla honom i sina garn. Ja,
Johan var så intagen och så snärjd av honom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
