- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
8

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 1. Hos de missnöjda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8 TJÄNSTEKVINNANS SON

Hans rum var mycket tarvligt och saknade utsikt.
Det luktade fattigdom såsom hela huset, vars enda
ståndsperson var vicevärden, en poliskonstapel.

Han började sin verksamhet med att måla; av
behov att se sina simmiga känslor taga form, kanske
också för att få ett handgripligt sätt att uttrycka dem
på, ty de små gnetiga bokstäverna på papperet lågo
där döda och kunde ej så öppet och i ett slag visa
honom för sig själv. Han hade ingen tanke på att
bli målare, utställa i konstföreningen, sälja tavlor eller
dylikt. Att gå till staffliet var som att sätta sig och
sjunga. Samtidigt återknöt han bekantskapen med
sin vän bildhuggaren, vilken införde honom i en krets
av unga målare, alla missnöjda med akademien och de
föråldrade metoderna, av den grund att dessa icke
mer tillfredsställde dem, eller icke kunde uttrycka
tidens dunkla halvdrömrnar. Det var nämligen vid
denna period som Wahlberg lämnat Düsseldorfferskolans realism och inträtt i efterromantikens
stämningsmåleri, företrätt i Paris av Corot och Rousseau.
Det var ett övergångsstadium och egentligen en
anakronism, beroende på att Corot ej vann anhang förrän
efter sin död, vilket förorsakade ett bakslag i
verklighetsriktningen. Dessa unga målare voro
fullständiga efterromantici utom i den punkten, att de sökte
sanning i färgen. Hade de ej haft den moderna
tekniken skulle de ha varit Fahlcrantz’ lärjungar. De
bibehöllo ännu Bohéme-typen; ty så sent kommo de
stora böljornas strandsvall till nordens avlägsna kuster.
De buro långt hår, slokiga hattar, bjärta halsdukar
och levde som fåglarne under himmelen. De läste
och anförde Byron, och drömde om oerhörda dukar
med ämnen så stora, att ingen ateljé ännu var byggd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free