Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 1. Hos de missnöjda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I RÖDA RUMMET 17
natur hos dessa mänskor, som sysslade med konsten.
De klädde sig illa, bodde såsom inhyseshjon - en
av dem bodde tillsammans med och i samma rum
som en gårdsdräng -, åto vad de kommo över; de
kunde knappt läsa innantill, och stavning var dem
okänd, men ändock talade de som bildade, ja, de
hade självständiga synpunkter och tänkte stundom
skarpt, alltid obesvärade av dogmer. En hade vaktat
gäss för fyra år sedan, en annan hade fört släggan,
en tredje hade varit bonddräng och gått efter
dyng-kärran, en fjärde hade varit gardist. De åto med
kniven och torkade sig på rockärmen, saknade
näsdukar och gingo i en rock om vintern, men ändock
kände Johan sig hemmastadd med dem, oaktat han de
sista åren endast umgåtts med förmögna och bildade
ynglingar. Det var icke därför att han var dem
överlägsen, ty det erkände de icke, och det var ej lönt
komma med böckerna mot dem, ty de togo inga
auktoriteter. Hans tvivel på böckerna, åtminstone
läroböckerna, vaknade nu upp, och han började till
och med misstänka att de gamla böckerna skadat en
nytidsmänniskas tankeverksamhet. Och detta tog den
fulla visshetens karaktär när han träffade på en av
bandet, som av alla ansågs vara snillet.
Det var en trettio-årig målare, som varit
bonddräng, men kommit upp till akademien för att bli
artist. Efter att ha tillbragt några år vid målarskolan
hade han funnit konsten otillräcklig såsom
uttrycksmedel för sina tankar och levde nu på ingenting,
sysselsättande sig med att tänka över tidens stora
frågor. Med dålig folkskolebildning hade han kastat
sig över de nyaste böckerna, och, sålunda börjande
där Johan slutat, hade han försprånget. Det var
2. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
