- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
20

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 1. Hos de missnöjda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

20 TJÄNSTEKVINNANS SON

ville intvinga världsprocessens rika mångfalld. Inga
system, var Buckles lösen. Tvivlet är vishetens
begynnelse, tvivlet är undersökning, och tvivlet endast
har fört anden framåt. Sanningen som sökes är endast
upptäckten av de i naturen inneboende lagarne.
Veta är det högsta, sedlighet endast ett tillfälligt
sätt att uppföra sig, beroende på det särskilda
samhällets överenskommelser. Endast kunskapen kan
göra mänskligheten lycklig, och de enfaldiga eller
okunniga göra bara skada eller onytta med sin
sedlighetssträvan, sin välgörenhet, sitt skydd.

Så kommo konsekvenserna. Den himmelska
kärleken, vars resultat är äktenskapet, är till detta sitt
resultat bundet av sådana yttre förhållanden som
spannmålsprisen; självmorden av arbetslönerna;
religionerna av naturscenerierna, klimatet, jordmånen.

Sinnet var förberett att mottaga de nya lärorna,
och de gjorde sitt intåg. Johan hade alltid sökt
fotfäste på jorden och varken poesiens ballongfärder
eller den tyska filosofiens lyktgubbar hade haft någon
uppriktig vän i honom. Förtvivlad hade han suttit
över Kants »Kritik der reinen Vernunft» och undrat om
det var han, som var dum, eller om det var Kant,
som var oredig. Förvånad hade han varit under
läsningen av filosofiens historia, då han såg huru alla
filosofer hänvisat var och en till sitt system såsom
sanningen, och huru de alla talade emot varandra.
Nu fick han klart för sig, att idealisterna, såsom
förväxlande sina dunkla förnimmelser med de klara
före-ställningarne, som avspeglade verkligheten, endast
voro vildar eller barn, och att sensualisterna, som
voro förmögna av klara perceptioner, utgjorde de
högst utvecklade organiska varelser. Poeterna och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free