- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
22

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 1. Hos de missnöjda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

22 TJÄNSTEKVINNANS SON

heller Mill och Spencer, vilkas tankar nu behärska
världen, men han sade det mesta av vad de sedan
sagt.

Om nu Johan haft en karaktär, det vill säga
varit behärskad av en enda stilla passion, att
förverkliga ett mål, skulle han ha begagnat Buckle för
sitt ändamål, plockat ur vad som bevisade för och
lämnat å sido vad som talade emot. Men hans själ
var en sanningssökares och han bävade icke för
motsägelsernas avgrund, helst Buckle aldrig sagt sig ha
funnit sanningen, och sanningen var ett relativt, som
kunde ligga på båda sidorna. Tvivlet, kritiken,
undersökningen var huvudsaken och det enda gagnande,
ty det lämnade frihet; predikan, programmet,
vissheten, systemet, »sanningen» var ofrihet, ty det var
dumhet. Men att vara följdriktig tvivlare går icke,
när man är fullstoppad med »till komplett evidens
bevisade» sanningar, och när klasspassioner,
brödlidelser, ställningskampen förvillar omdömet.

Han blev lugn när han fått veta, att allt det
galna, som fanns i världen, var galet av lagbunden
nödvändighet, men han blev rasande galen när han
kommit underfund med, att det var på tok med
samhällsskick, religion, moral. Han ville lära sig
förstå och förlåta sina meningsfiender, efter som de voro
ofria som han i sitt handlande, men han måste strypa
dem av plikt efter som de hindrade utvecklingen
till allas lycka, det enda och det största brott som
fanns. Men det fanns ju inga brottslingar, huru skulle
han kunna komma åt brottet?

Han jublade i sin själ att misstagen nu blivit
upptäckta, men han nertrycktes till förtvivlan när han
insåg, att upptäckten kommit för tidigt. Ingenting

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free