- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
32

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 2. En avfälling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

32 TJÄNSTEKVINNANS SON

Detta var djärva ord för fjorton år sedan, men
mödrarne synas än å ena sidan berömma sig av sitt
moderskap och vilja hava det som en maktställning,
å andra sidan anse det vara något lågt, som bör
ersättas med akademiska examina. Redan nu vädrade
Johan tyranni i modersväldet och kvinnoväldet, och
var helst han såg orättvisa-eller tryck slog han till,
även på den ömmaste punkten, kulten av sin döda
mor, som icke är annat än vildens idyrkan av
förfädren och som borde undanskaffas med vördnaden
för det gamla, såvida det skall bli allvar av
framåtskridandet. När han blev äldre, såg han alltid en
självisk så kallad öm mamma stå bakom dörren och
hålla den djärve ynglingen i rockskörtet, när denne
skulle springa ut och deltaga i sådan livets kamp,
som icke lönades med guld eller ära, och med långa
års mödor lyckades det honom slutligen att utrota
denna gamla vidskepelse: undantagsvördnaden för
modren och kvinnan.

Vad karaktärerna beträffar hade han i den
handlingsduktige kungen och dennes halvskugga, den
förståndige marsken, diktat sig sådan han önskat vara;
i Gert sådan han i lidelsens ögonblick var, och i
Olaus slutligen sådan han efter åratals självprövning
funnit sig vara. Äregirig och svag i viljan;
hänsynslös när det gällde, och undfallande när det icke gällde;
stort självförtroende blandat med djupt missmod;
sansad och oförnuftig; hård och vek. Denna
dubbelhet i karaktären var en naturlig följd av hans dubbla
uppfostran i kristendom och positivism. Som en
övergångsform till ny människa innehöll han gamla och
nya avlagringar av idealism och realism. Med sina
två synpunkter, samtidens lilla och framtidens stora,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free