Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 2. En avfälling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34 TJÄNSTEKVINNANS SON
fordrar att han skall leva som människa, make,
familjefar, samhällsmedlem. Men de som fordra ett
gå på i oändlighet av individen, de äro kortsynta,
helst om de mena att saken skall falla, därför att
individen faller av. De kunna ju själva roa sig att
fortsätta, de som ingenting gjort för saken, men skrika
mest.
För övrigt är frågan om Olaus ej hade bättre
tillfälle att verka för sin sak från predikstolen i den
reformerade Storkyrkan än från gatukrogarne. De
bildningsfrön han sådde från den förra platsen föllo
icke på hälleberget, men de han strödde från de
senare kommo nog att kvävas av törnen, med den
kännedom Olaus borde ha av folket, som kastat första
stenen på honom.
Stycket kom till under två sommarmånaders stilla,
regelbunda, sunda liv, utan dryckenskap.
Havsluft, simturer, segelfärder, fiske, fäktning, lekar i det
fria, mjölk och tidigt gående i säng gjorde själ och
kropp spänstiga. Frihet från societetsliv, konvenans
och alla samhällsband höll anden modig och
hänsynslös. Kamraternas närvaro och ändlösa diskussioner
med anledning av Buckle gav en nödig gymnastik
åt själsförmögenheterna. Mot den stundom vaknande
oron för levnadskostnadernas betalning gjorde han
sig döv. Och när sommaren gick ut och stycket låg
färdigt, var han beredd att rymma från skulden om
så skulle behövas, då han visste att den förmögne
fiskaren väl kunde vänta, och han var säker om att ha
valuta i sitt arbete, som han efter genomläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
