- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
41

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 3. Röda rummet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I RÖDA RUMMET 41

»Det sjunkande Hellas», och som han låter kasta
sten på Olaus Petri, när denne predikar frihet för
just dem! Stod det så till i Amerika, hur kunde
han då begära bättre av Europa! Han befann sig i
en återvändsgränd. Aristokrat kunde han ej bli, av
nedärvd drift, och med massan kunde han ingenting
uträtta. Hade han ej nyss själv blivit nertrampad
av den okunniga teaterstyrelsen med den obildade
publiken bakom sig, då hans nya tankar och frigörande
tankar blivit nedtystade. Det var ju sålunda redan
massvälde hemma i Sverige, och den kungliga
teaterstyrelsen var endast en tjänare åt massan. Idel
motsägelser! Ja, men om samhället fick styras av de
mest vetande? Ja, då fick man professorerna med
deras antikvitetsvetande! Antag att teaterstyrelsen
spelat hans pjäs. Den hade säkert blivit utvisslad
av grosshandlarne på parkett, och ingen kritik hade
kunnat hjälpa.

Hans tankar sprattlade som fiskar i nätet och
slutade med att snärja sig, och så blev han kav lugn.
Det var inte lönt att tänka på det. Bort med det!
Men det gick inte bort. Det satt kvar som en stilla,
stor sorg, en förtvivlan över att världen gick sin
gång, idiotiskt, majestätiskt, ohjälpligt åt fanders.
Ohjälpligt, ty ännu hade icke tusen starka hjärnor
kastat sig över problemet, som dock kunde lösas,
och löstes provisoriskt ett tiotal år senare, då
vetandet om alla dessa sfinxgåtor redan hunnit sprida sig
så långt, att till och med en arbetare insett och på
offentligt möte uttalat att jämlikhet var omöjlig, ty de
dumma kunde ej bli jämlika med de klarsynta, och
endast likställighet var det högsta man kunde fordra.
Den arbetaren var mera aristokrat än Johan vågade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free