Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 3. Röda rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I RÖDA RUMMET 65
så måste man söka en historisk förklaring till denna
filosofis uppkomst och utbredning. Ytligare
betraktare, såsom spiritualisten Caro, tveka icke begå
den inkonsekvensen, att förklara den såsom
framsprungen ur kroppslig sjukdom. Socialisterna, som
måste ingiva hopp om sina lärors utförbarhet,
förklara den såsom känslan av förestående undergång
hos en klass, vilken i Hartmann haft sin representant.
Men Hartmann tror på socialismen och det nya
samhället, ehuru såsom övergångsformer. Han är icke
förtvivlad, icke melankolisk ens. Han är, synes det,
den första filosof, som, fullständigt rengjord från
kristendom, europeism, idealism, söker förklara
världsprocessen ur den mekaniska världsåskådningens
teorier. Så här är det, så går det till, säger han rent
ut. Vi ha utvecklat oss från omedvetna mineral, blivit
äggvitekroppar, fått nervganglier med medvetande,
och slutligen hjärnor med ett alltmera vaknat
självmedvetande. Ju högre nervliv, dess högre smärta,
mottaglighet för intryck. Först i våra tider lyckades
det stora hjärnan att få klara förnimmelser och
sålunda genomskåda världsprocessen.
Hartmann kan sålunda anses vara den till högsta
medvetande komne och skall därför leva såsom den
store avslöjaren, för vars skarpa blick bindlarne föllo.
Det är också ett misstag att kalla honom förtvivlans
profet. Den kristne och idealisten skola känna sig
tomma och förtvivlade inför den nakna sanningen,
men transformisten erfar ett outsägligt lugn.
Människan skall bli blygsam, då hon kan mäta sin
litenhet såsom ett grand, placerat på ett kosmiskt stoft;
hon skall icke vidare göra några gudar ur sig själv,
icke bygga sin lycka på ett kommande liv, utan just
5. - Strindberg, Tjänstekvinnans son. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
