- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
82

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 5. Själanöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

82 TJÄNSTEKVINNANS SON

en mängd små frimurartecken i samlevnaden, som
överklassen uppfunnit för att känna igen de sina;
han höll på det fina, på formen. Ett litet svek gjorde
ingenting, om det var fint gjort; en sårande
tillvitelse tilläts, om den inpassades i en städad form.
Bönderna, med vilka Johan var du och umgicks
förtroligt, ansåg han som lägre djur, och fattigt folk
föraktade han. Med Måns och Per hade han umgåtts,
därför att det var originellt och »stämning», som han
sade. Aldrig hade Johan sett ett sådant utbildat
medvetande av ras-överlägsenhet, och han märkte
snart att det var eld och vatten, som råkat ihop.
Om midsommarafton dansades i stugan efter ett
drag-klaver. Aron tog de grovväxta och fula flickorna
om livet och svängde om med dem. Men han
ledsnade snart och mot vanan drack han sig rusig. Därpå
sprang han förtivlad ut i en backe. Johan följde
honom för att hjälpa.

- Å, skrek han; det är förfärligt! Att jag ska
dansa med dessa kor, jag som nu kunde vara ute på
Skärsätra och dansa efter piano med mina förtjusande
flickor i fina sommarklädningar. Du har inte sett
Rosa, du! Å! Kinder som sammet, händer som
liljor och sådana armar! Det är ju förnedring, detta!
- Han grät!

Johan kunde icke svara på detta. Hans
aristokratiska känslor hade aldrig tagit den riktningen, ty
han tyckte att i botten voro alla människor ungefär
lika, och ras-differensieringen kunde ju ej vara så
stor, då en bondes son kunde bli ett snille. Han
sökte en förklaring och ansåg sig stå inför en
gåta i själens hemliga rike. Hur kunde denne
unge man känna sig så högt över dessa flickor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free