- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
89

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 5. Själanöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I RÖDA RUMMET 89

onde, och Gud, den gode, satt och såg på, med
händerna i kors. Denna feberreligion hängde länge i
och var ett slags tröst, emedan den gjorde honom
oansvarig för de klammerier, han genom brist på
förutseende hade iråkat.

När han kom upp från sjukdomen hade han
frossan såsom svit, och den sjukdomen följde honom i
många år, undergrävde hans krafter, berövade honom
mod och levnadslust och gjorde honom livet lett.

Men nu satte han sig till att skriva ett cirkulär
till bolagen, vari han tillkännagav, att tidningen
upphört av brist på medel. Den bar sig icke, och
därför föll den. Därpå haglade skarpa brev, och han hade
ingen rö mer natt eller dag. Tillgångarne voro slut;
existensmedlen saknades, och hans liv var hotat. Nu
ville han beröva sig livet.

En stormig eftermiddag tog han en stor skötbåt,
riggade upp den och seglade ensam in till Dalarö
för att än en gång vara tillsammans med en
Runabroder, som han höll mycket av och som han ej sett
på länge. Seglatsen var mödosam, när han skulle
ensam sköta två skot och roder. När han kom i
land, sökte han kamraten, fick ett rum på Societeten
och beställde supé. De åto och drucko, men
samtalet tog ej den fart Johan önskat. Han ville
de-bauchera i hädelser, hån, förbannelser över livets
uselhet, men Rejd hade icke fått Röda Rummets
uppfostran och gav ej resonans. Han hade avlöst
idealismen med en kälkborgerlig, nykter blick på livets
realitet. Missnöjd och gäckad steg Johan upp från
bordet, utan att ha lyckats få sig ett rus en gång,
och så stack han ut i höstkvällen med sin båt. Det
blåste rätt hårt, och det var mörkt. Det bar av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free