- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
92

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 5. Själanöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 TJÄNSTEKVINNANS SON

utan vilken han icke längre kunde leva, det trodde
han sig känna.

Han ville amputera bort henne, men hon satt
redan fast som en växt. Men så skämdes han över
sin svaghet, att ha låtit drift och passion tyrannisera
förnuftet. Var det möjligt att han var kär i denna
kvinna, att han ville riskera, med henne som medium,
mångfaldiga och förstora sitt jag? Var han säker på
att hon icke skulle begå ett nytt svek, så att han
sedan fick gå hela sitt liv och vårda andras plantor?
Snarare hade han ju anledning tro motsatsen. Han
föraktade henne, och han blygdes. Hon hade tagit
en del av hans kropp, när han även ville ge sin själ.

När hon kom in till bordet på ;morgonen såg hon
generad ut, och Johan talade icke vid ,henne.

Och därpå bröt stormen ut igen. Han gick ut
i skogen för att lugna sig, men jm var landskapet
ej mer den källa till njutning som ,förut. Genom att
observera färg och teckning, genom att se efter huru
träden stodo mot luften, huru terrängen gjorde sig i
färgen, kunde han ej njuta som förr av det hela.
Det stämde honom icke mera, det var bara motiv
och studier alltsammans. Naturen var död för
honom, såsom den var för bonden. Hur ofta hade
han ej beklagat bonden, som saknade skönhetssinnet,
så att han på sjöns färg såg en spådom om vackert
eller fult väder. Hur ofta hade han ej i skogen hört
fiskaren tala om ett vackert båtbord, en vacker bjälke,
där Johan såg en väl tecknad tall och en fint vuxen
gran. Kanske skönhetssinnet endast var ett lägre
sätt att förnimma tingen, då det i dem inlade falska
föreställningar, som ej funnos? Var icke bonden en
klarsynt realist, som fattade tingens nytta? Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free