- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
94

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 5. Själanöd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

U4 TJÄNSTEKVINNANS SON

om han slagit in lika många tomma dvärgskallar.
Han skrek som om han jagat opp vargar och rävar,
och opp! opp! opp! rullade ropet i granskogen.
Slutligen kom han till en bergshäll, som nästan lodrät
ställde sig som en vägg för honom. Han slog emot
den med sitt spjut, som om han ville fälla den, och
så stormade han upp. ESuskar knakade under hans
hand och rasslade ner för berget, uppryckta med
rötterna; stenar rasade ner; han satte foten på unga
enar och piskade dem, tills de lågo brutna som
nertrampat gräs. Så svängde han sig upp och stod på
bergsplatån. Där lågo skären och därutanför havet
i en ofantlig, stor rundvy. Han andades såsom om
han nu först fått utrymme. Men på berget stod
en avblåst tall, som var högre än han. Med spjutet
i ena handen klättrade han upp, och på toppen, som
bildade en sadel, satte han sig som en ryttare. Därpå
tog han av sin livrem och hängde den om en gren,
gick ner ur trädet och bar upp en stor sten, som han
lade i den hårt tilldragna remmen, vilken skulle
föreställa slunga. Nu hade han bara himlen över sig.
Men under honom stod granskogen, huvud vid huvud,
som en armé, vilken stormade hans borg; bortom
den rasade fjärden och kom emot honom våg efter våg
som ett kavalleri av vita kyrassierer; och bortom
dem lågo de nakna skären som en hel flotta
monitorer.

- Kom! ropade han och svängde sitt spjut, kom
hundra, kom tusen! skrek han. Och så sporrade
han sin höga trähäst och skakade spjutet.

Septembervinden blåste från fjärden, och solen
gick ner. Granskogen under honom blev en sorlande
folkhop. Och nu ville han tala till den! Men den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free