Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 5. Själanöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhang med verkligheten, och dessa skulle ha tagit
full kroppslig form, vilket aldrig granarne gjorde för
honom. Han hade diktat; det var alltsammans!
För sjunde gången måste Johan krypa hem och
presentera sig som den förlorade sonen, men nu
fanns det ingen gödd kalv att slakta, och tålamodet
var slut. Han såg att han var ytterst ovälkommen,
sjuk som han var. Man visade honoflpi –öppen
missaktning, och de yngre syskonen hade också lärt sig
att han var en odåga, eller änuå värre. Denna
orättvisa, som de icke förstodo7 att de gjorde sig
skyldiga till, kränkte honom, Brände honom. Själv
visste han sig vara framstående i sitt yrke, och han
misstänkte, att han som dramatisk författare var
faktiskt lika god som dagens storheter. Men hur skulle
han ådagalägga det? »Avfällingen» hade han arbetat
om, fått tillbaka igen med uppmaning att inlämna
den till Akademien; och alldenstund hans föräldrar
trodde på Akademien och han icke ansåg omoraliskt
att tävla i Akademien, inlämnade han stycket med
ett konstigt företal.
Men nu blev det olidligt att vara hemma. Han
lånade ännu en gång en summa pengar av en
barmhärtig köpman, och så reste han ut till Sandhamn
att skriva något, han visste ej vad, och så dyka
upp igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
