- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
104

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 6. I nödhamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

104 TJÄNSTEKVINNANS SON

förstådd han var. Roligheter gingo förbi dem och
predikades fram; satiren togs som allvar; och
känslofulla ställen hälsades med skratt såsom kvickheter.
De begrepo synbarligen icke ett smul. Men en faktisk
uppgift, som var mindre exakt, slog dem och väckte
livlig diskussion, och ovilja mot författaren.

Johan fick en livlig försmak av att vara obegripen
av obildade. Och dessa skulle han skriva för! Huru
hopplöst, huru lönlöst!

När läsningen var slut, tyckte Johan vara
lämpligast att säga någonting.

- Vem kan ha skrivit det där? frågade han.

- Ja, vem kan säga det? sade gubben. Det
är inte illa hopkommet, fortfor han, men hur kan han
veta vad som händer ute vid Qillöga?

Det blev tyst i salongen och alla slogo ner
ögonen, såsom om de ville dölja sina tankar vid den
fula insinuationen om skeppsbrottets orsak.

Havets arbetare äro i det fallet lika bildade som
de bildade, att de veta tiga, när så behövs, och hålla
ganska väl i styr sina passioner.

- Har jag sagt någonting? återtog gubben, när
tystnaden fortfor. Kom och tag en smörgås nu, om
det smakar en sådan herre.

Johan ville närma sig dessa människor, som han
fortfarande beundrade, och förklarade att det nog
skulle smaka honom, ty han var icke bortskämd, och
så som han svultit i Uppsala hade ingen av dem
kanske.

Saken var den, att ingen hade svultit av dem,
och därför ansågo de det sluskigt att ha behövt
svälta, och i samma stund hade de honom under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free