Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 7. Det offentliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110 TJÄNSTEKVINNANS SON
dran eller titlar. Men nian hade naturligtvis mera
undseende med en vän och tog mindre hänsyn till en
fiende. Man kunde hjälpa en nödställd eller en
kamrat med ett oskadligt omnämnande, men man
förstod icke ta betalt. En nyttig uppfinning, en god
vara lovordades gratis, emedan den gagnade många,
och man såg icke så noga på om även den enskilde
skulle vinna väl mycket därpå.
När nu Johan skulle yttra sig om personer,
saker, frågor, glömde han att den lilla synpunkten
skulle tillämpas, och tänkte ej på huru ett tryckt
ord, illa övervägt, kunde skada en samhällsmänniska
i hennes dyrbaraste intressen, de sociala och
ekonomiska. När han sålunda började skriva om teatern,
som även var hans departement, tog han saken i
stort, sade rent ut sin mening, sådan den uppstått
hos honom genom uppfostran, studier, temperament.
Men han betänkte ej, att det gällde individens
välfärd, att en skådespelares existens kunde bero på
ett hårt omdöme.
När man förebrådde honom detta, erkände han
det rätta i anmärkningen, men å andra sidan
förfäktade han sin rätt och sin plikt att säga sin mening,
efter man ville han skulle säga den. När man
berömde någon, då fick man klander från andra håll, vad
skulle han ha för rättesnöre då, om ej sin mening?
Det vore ju lika illa för de verkliga förtjänsterna, om
de odugliga prisades? Ville artisterna hellre att man
ej talade om dem? Nej, visst inte, då beklagade
de sig över ihjältigning! Det återstod bara att gå på
sin egen väg, oaktat han fann det högst obehagligt
att vara bödel och själv få kritik på sina kritiker, oftast
mycket hårdare och ohövligare än hans egna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
