Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8.
Kunglig sektern.
(1874-75.)
Det fanns en rangrulla i tidningspressen också,
och Johan hade sjunkit på den sociala skalan genom
att gå från en daglig till en halvveckotidning. I
hemmet vågade han icke visa sig, ty där ansågs han
faktiskt förfallen, och hans förra kamrater i den dagliga
tidningen sågo ner på honom medlidsamt. Alla gamla
vänner betraktade honom med misstänksamhet,
sedan han icke infriat sina förbindelser varken som
gäldenär eller författare. Sjukdom i form av följder
efter febern kastade honom var tredje dag ner och
gnagde all kraft, allt mod ur honom. Han blev nu
verkligt mjältsjuk och folkskygg, så att dagar gingo,
då han av skräck för mänskor ej ville gå in på källaren
för att äta middag, och andra dagar blev han utan
mat av brist på pengar. Det var ett eländigt liv,
så eländigt ^om kanske endast den lägsta proletärens.
Stundom kiinde han bli liggande hela dagen på sin
soffa och tänka tankar i cirkel, hoppandes att döden
eller vansinnet skulle befria honom, men så kom
hungern mot aftonen och jagade honom upp. Natten
stundade, och han kände icke kraft att svälta tolv
timmar till. Så sprang han ut, svettades kallt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
