- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
120

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

120 TJÄNSTEKVINNANS SON

märkte snart, att så kunniga mänskor ej voro mera
konservativa än han, att en stilla skepsis rådde
överallt, men att man nödgades leva likafullt, huru tjock
än luften var, eftersom »ingen mänska kunde hjälpa
det».

När han nu för första gången kom in i
bibliotekssalen, stor som Berns salong och alldeles full
med böcker, häpnade han. Det var ett hav, i vilket
han ville störta sig med huvudet förut och dricka det
ur i botten. Han blev ödmjuk inför detta
ofantliga mänskoandens arbete, och han trodde, att här
skulle livets gåtor lösas allesamman. Var skulle han
börja? Han gick först till filosoferna. Dem kände
han förut och ingen hade ett ord att tillägga till vad
Schopenhauer och Hartmann hade sagt. Han irrade
omkring från hylla till hylla, men var en bok äldre
än femtio år, hade den redan ingått i de nya
böckerna och var överflödig. Här fanns sålunda icke
ett ord nytt till lösningen av livets gåta, som var
löst, då det nu var upptäckt, att livets ändamål var
livets uppehållande, tills döden kom. Alltså återstod
bara att uppehålla livet. Till den ändan måste han
utbilda sig till en duglig biblioteksman och skaffa
sig en specialitet, som han kunde behärska
suveränt, och som de andra tjänstemännen icke
behärskade. Och på samma gång ville han välja ett
alldeles neutralt ämne, som lockade honom att glömma
det närvarande, vilket aldrig upphörde plåga honom,
emedan en gnista hopp om att det skulle kunna
bli bättre alltjämt glimmade under askan av hans
utbrunna illusioner. Till den ändan började han se
sig omkring på måfå, och som man frikostigt nog
givit honom egen nyckel till lokalerna, kunde han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free