Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I RÖDA RUMMET 121
vistas där vilken stund på dagfen som det behagade
honom.
Med de nya titlarne följde socialt anseende, och
Johan märkte snart huru gamla ansikten fingo nya
uttryck, men han var för klok att icke giva de förra
vedersakarne deras rätt. Han var ju proletär förut
och visade sig oduglig i det samhälle de beundrade
och högaktade, varför skulle de då icke visa honom
ringaktning? Det var ju alldeles följdriktigt från deras
ståndpunkt. Nu var han någonting, och nu nickade
man vänligt: välkommen till oss! Han märkte nu
också, att det lådde liksom litet makt vid hans
person. Satt han till exempel ensam vid utlåningsbordet,
och det kom någon forskare, en professor från
Uppsala, en högre ämbetsman, och han måste
expediera, så kändes det likasom om han stod över
suppli-kanten, som anhöll få en upplysning eller en bok.
Knappt någon lånesökande kunde undgå att duperas,
först av slottsbyggningen och sedan av böckerna.
Alla sågo mer eller mindre ödmjuka ut, när de
inträdde i det inre rummet.
Och med socialt anseende följde fina
bekantskaper, naturligtvis, och kredit i affärer, och
arbetsmarknad. Han levde nu på tidningsskriveri och
översättning, och satte sig in i sin roll som en reglerad
ämbetsman, så gott han kunde.
Det sökta opiatet hittade han en dag på och fann
ett sådant av utmärkt beskaffenhet. I
handskriftsamlingen stötte han händelsevis på en kinesisk
boksamling. Som det var tryckta böcker skulle de ej
stå bland handskrifterna. Han anmälde dem därför
till flyttning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
