- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
134

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

134 TJÄNSTEKVINNANS SON

och gnistrar av lampornas ljus; varför skall det vara
ett kors och icke en stjärna? Vilken musik går icke
genom rummet - jag törs icke se på sångerskan -
hon är troligen avskyvärd; jag törs icke höra på
orden, de äro säkert enfaldiga - en förskräcklig
människa lutar sig fram och skymmer allt för mig och
det blir mörkt igen, så nattligt mörkt; men åter blixtrar
det till, mörkret försvinner, och jag möter hennes
blickar!...

Jag gick hem skakad, lycklig, förtvivlad! Det
sjöng i luften, det jublade i hjärtat, alla onda tankar
veko, jag kände mig så dålig och ville bli god igen.
Jag kastade mig på min soffa och grät - för första
gången på sex långa, förfärliga år. Välsignade vår!!

Söndagen den 25 april.

Vilka dagar jag upplevat! Jag lever igen! I
morgse tog jag ut ett innanfönster och lät vårluften
strömma in! Isen var borta från viken därnere, och
solen sken så härligt! Alla klockorna sjunga
jublande över takåsarna upp till mitt vindsfönster -
vinden viskar något bakom gardinen - takflöjeln,
som tröttat mig med sina klagovisor hela vintern,
gnisslar så muntert på sina hakar - fartygen flagga
nere vid hamnen, allt är ju glädje och solljus och vår,
och åter hör jag den underbara musiken, som
jublande sjunger i mitt hjärta, mitt i förtid gamla,
förtorkade hjärta!!!

Och jag gick ut - icke där det är så
avskräckande ödsligt och fult, nej, därborta i lunderna,
där blommorna vänta på att få fira pingst - och jag
letade fram en blåsippa under de torra löven och jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free