- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
138

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

138 TJÄNSTEKVINNANS SON

ungt fruntimmer har man icke rättighet till. Nåväl,
jag skriver till en annan, den okände vännen, som jag
förgäves sökt, men aldrig funnit, och hon får läsa det!
Skickar hon icke tillbaka detta brev
innan lördag kväll den 29 dennes, då har
jag rättighet att söka henne var det än
i världen må bli, då har hon förklarat, att
hon icke avskyr mig, att hon icke älskar
någon annan, att hon tillåter mig göra
hennes bekantskap - och icke mer. I
annat fall, då - Gud hjälpe mig!

Den 24 maj.

Du har nu läst mitt brev, min vän okände, och
så svarar du mig endast med den prosaiska frågan,
om jag kan gifta mig, ty du vet att man icke går
länge förlovad vid mina år. Ja, svarar jag! Hela min
forna arbetskraft har vaknat ånyo, och med den och
det glada modet försvinna motgångarne. Jag är extra
ordinarie amanuens i Kungliga biblioteket, jag är
pensionslärare, litteratör och tänker bli författare. Du
minnes huru jag för tre år sedan skrev ihop den
fem-aktspjäsen »En avfälling», som skulle bli mitt
gesällstycke ; du vet huru Kungl, teaterns småaktiga
anmärkningar förargade mig och huru jag i
vredesmod kastade undan arbetet, oaktat jag visste att på
mig berodde att få det uppfört, såvida jag ville
företaga de nödiga ändringarne. Nu har jag med nya
krafter tagit upp arbetet, och huru annorlunda ser
jag icke nu sakerna! Det som fattades, den där
innerligheten, den där kärleken, som ni kallade det och
som jag aldrig kunde förstå, den - ja, nu vet jag
vad den är - och nu måste jag göra om stycket -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free