Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140 TJÄNSTEKVINNANS SON
känslolivet såsom en förlorad njutning, och
medvetande är smärta för den, som börjat med
hallucinationer. Bibelsagan förlägger ju syndens, dödens och
smärtans uppkomst till ätandet av frukten på
kunskapens träd. Det är ju Hartmanns filosofi in nuce.
Unga människor nu för tiden, som födas med klar
insikt om livets relativa intighet, lida icke, ty de ha
ingenting att sakna. Johan däremot, en
halvblodsromantiker, saknade det saliga okunnighetsrus han
uppvuxit i. Därför kunde han länge stänga igen för
det medvetna, bli barn igen, leka, rasa, tro och hoppas
med mera, och stundom släcktes hans skepsis av sig
själv, och han fortfor att tidtals vara barnslig ända
långt fram i livet, vilket särskilt blev fallet, då han
själv fick barn omkring sig till dagligt umgänge. Som
övergångsformation behöll han båda artkaraktärerna
av romantiker och naturalist, likasom ormslån, som
har ödlans rudimentära fötter kvar innanför skinnet.
Denna dubbelnatur var nyckeln till hans personlighet
och till hans författeri.
Brevet fick han tillbaka, men händelserna hade
störtat sig över honom, så att han icke fick tid att
känna slaget. En dag under det frierihistorien pågick
fick han en biljett från ett okänt fruntimmer, som bad
honom om ett möte, i det hon presenterade sig som
resande och trolovad med en av hans
ungdomsvänner. Han infann sig och träffade en ung dam av
god familj, bildad, väl klädd och med ett något
ovanligt sätt, rättfram utan att vara okvinnlig. De blevo
strax bekanta, och för att lugna henne berättade
Johan om sitt tilltänkta frieri. De betraktade varandra
sålunda som icke brandfarliga och blevo förtroliga.
Än besökte de teatrar, än råkades de i familjer, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
