- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
159

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 1. Efter stormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRFATTAREN 159

tillika hade strid att bestå. Han låter därför över
de kämpande stå Den Evige. Gud måste han ha kvar,
ehuru numera en ofattlig makt, vars väsen ej var
lönt att utgrunda, och ehuru han omfattat Darwins
nu spridda läror om en utveckling från oorganiskt
till organiskt liv alltjämt framåt mot mänskan, kunde
han icke alls däruti finna något stöd för ateismen;
tvärtom fann han i den lagbundna utvecklingen just
ett starkt bevis på tillvaron av en vis lagstiftare.

Pjäsen blev emellertid tryckt, och han fick själv
skriva notisen om dess utkomst, naturligtvis utan
att fälla några omdömen. Men därpå blev det alldeles
tyst. De kvarlåtna i tidningarna gjorde sig icke
brått att hylla honom såsom dramatisk författare,
tills slutligen en tidning bröt ut och sade att stycket
var humbug. Det var allt han fick för så många
års mödor. Och huru pinsamt det kändes att veta
det alla gamla gynnare och vänner, vilkas intresse
han hållit vid liv genom att ge dem förhoppningar
om just detta stycke, nu skulle läsa att han var
en humbug. Och vad de båda teaterdirektionerna
kände sig lätta om hjärtat när de fått skriftligt på
att de icke gjort honom orätt.

Nu var han visserligen död. Man hade sett
löften för tio år sedan av honom; därpå hade han
gått som en tillbakasatt, och burit den misskändes
ledsamma roll. Nu kom det i dagen att han aldrig
varit »ämnad» till författare, ty man trodde ännu på
det estetiska nådavalet. Det var med oblandat nöje
de gamla tidningsbröderna ropade: AlPs todt! De
hade halat ner honom till sig, under sig, sedan han
kravlat upp från dem, och när de ej kunnat rycka
honom ur lärdomens borg, så länge han höll sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free