- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
196

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 5. Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

196 ’ TJÄNSTEKVINNANS SON

var då kvar av konsten, när både innehåll och form
saknades. Han såg Manetutställningen, och vågade
förklara att han ansåg denne man ha fel på ögonen
eller vara rubbad. Men Manet hade redan genom
vännen Zolas framgångar kunnat så frö i ett flertals
hjärnor, och hans omdöme tillbakakastades, tills
slutligen Zola själv i L7Oeuvre avger fullständig
bekännelse att Manet var tokig. Han läste tidningarna
och fann knappast en redogörelse för vad som hände
ute i världen, bara skvaller om småsaker och
vördnad för mycket förlegat som han länge sen förlorat
aktningen för. Det är nu han kommer på den idén,
att storstaden icke är kroppens hjärta, som driver
pulsarna, utan den är en böld, som skämmer blodet
och förgiftar kroppen.

Han skulle bli skald till julen och sålunda klättra
upp igen, sedan hans vänner litteratörerna ryckt ner
honom, icke ner till sig utan som vanligt under
sig. Naturligtvis hade han skalderna ovanför som
trampade honom på fingrarna och litteratörerna
nedanför som drogo i rockskörten. Det var lätt
arbete att få ner honom, och förmågor, som aldrig
sett en verslära, upptäckte genast att han icke kände
verslagarna, oaktat han hade klassisk bildning och
väl skrivit tjugo tusen vers i sina dar, och vad värre
var, hade fått Svenska akademiens hedersomnämnande
för ett dramatiskt versstycke. Han fick alltså icke
bli skald till den julen. Nu skulle han, som föraktade
hela leken, icke ha strävat efter en så tvetydig ära
som att kunna skriva vers, men så länge »de andra»
aktade den sporten så högt, så måste han visa dem
att han kunde det också, om han ville. Och så lade
han upp fortsättningen på Sömngångarnätter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free