- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
198

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 5. Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

]QS TJÄNSTEKVINNANS SON

Johan kände att här var ett starkt jag, starkare än
hans och som kanske skulle komma och lägga
livsfrö i hans själ. Han slog ifrån sig detta såsom
om han anade en besegrare i kampen och han gömde
sig. Av samma anledning hade han ej vågat se eller
läsa Redaktören eller Handelshuset.

När Johan nu kom till Paris, fick han direkta
hälsningar från Björnson att han skulle besöka
honom, såsom en meningsvän. Johan blev rädd och
undvek. På samma sätt hade han strax efter Röda
* Rummet avslagit en inbjudning i Stockholm, där han
skulle träffa de bästa representanterna av Det Unga
Danmark. Han var rädd för att få vänner och dras
in i parti- och programstrid.

Men nu en dag i Neuilly finner han själva
Björnson i sitt hem väntande. Han hade sett två
porträtt av Björnson, ett från hans yngre,
Synnöve-dar, ett från hans senare. Det förra hade visat en
hög rak man med mörkt helskägg och ett mjältsjukt
norskt drag omkring munnen. Det senare utgjordes
av ett kolossalt huvud med lejonman, ett par
skjutfärdiga blickar under stora glasögon och ögonbryn
stora som en ynglings mustascher. Munnen hade
ett fast starkt drag, och det angav en ovanlig
mannakraft. På sin soffa såg han nu i
eftermiddagsskymningen en visserligen starkt byggd man men
med ett icke alltför ovanligt yttre; snarare en
medelklasstyp, och intet av det där fina han tänkt sig
hos snillet och skalden. Han talade med en vänlig,
sänkt röst, något mjäkig såsom om han talade vid
en sjuk, och Johan var ytterligt nerv- och
magsjuk för tillfället. Sedan man granskat varandra,
öppnade man sina hjärtan och man fann att man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free