- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
200

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 5. Paris

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

200 TJÄNSTEKVINNANS SON

intresse. Möjligt, men ofta kan vänskapens intresse
endast bestå i att man har ett behov av att vara
omtyckt eller att få tycka om; ofta kan den knytas
av ett gemensamt intresse, som två bättre befordra
än en ensam, och då är förhållandet rent, då den ena
ger lika mycket som den andra tar.

Johan kände det förfärliga hat, som vilade över
honom där hemma, och längtade efter det skydd,
som vänskap skänker. Han grundade därför icke
över sitt förhållande till Björnson och reflekterade
ej över hans person. Han erbjöd sina tjänster för att
återställa hans popularitet och han tog sig tid och
möda för att i sin ringa mån stå bi i den skarpa
kamp, som förestod Norge.

Björnson var såsom skald och människa ett
komplex av personligheter. Där fanns prästen
(fadersarvet) som förkunnade för församlingen utan appell;
där fanns bonden med ett litet drag av listighet;
där var teaterdirektören som sökte effekten;
folk-tribunen som ville väcka, skaka och dra med sig.
Men bakom allt fanns ett gott barn. Johan mindes
sedan att när Björnson log, han visade två rader
slitna korta ofarliga tänder, som påminde om
mjölktänderna hos ett barn. Han mindes huru Björnson
i en liten middagskrets tog fram teateråskan och
de stora orden i orätt tid; hur han hade svårt att
förstå ett skämt och alltid åhörde det misstänksamt
först, men sedan skrattade utan återhåll.

Han fann hos honom stundom norrmannen
gentemot svensken; den erövrade provinsen mot
fiendelandet. Han såg ibland skymta den starkare men
mindre civiliserade rasen, som med både avund och
förakt ser upp till och ner på en ras på ned-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free