- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
206

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 6. Rousseau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

206 TJÄNSTEKVINNANS SON

fienden ut på ett annat fält där de kunde beskjuta
honom från bättre positioner. Han i egenskap av
skönlitteratör hade ingen skyldighet att tänka ut
grunderna, det skulle filosoferna göra; och han hade
ingen skyldighet att komma med reformförslag, det
skulle politici göra. Men när han nu märkte denna
brist hos sig, att han varken var uppdragen till
filosof eller politiker eller ekonom, och när han insåg
att de fordringar man ställt på honom icke kunde
motsvaras av en enda samhällsmedlem, emedan
vetandet var delat på så många händer, blev det
honom klart att första felet till samhällsmänniskans
elände just var detta att man uppfostrades till en
maskindel och icke till en individ. Filosofen förstod
ej ekonomen, ekonomen icke filosofen, och ingen
av dem statsmannen. Det var därför en allmän
för-bistring rådande, och ett ögonblick tänkte han giva
sin mening en poetisk form och låna symbolen från
den gamla legenden om Babels torn. Mänskorna ville
storma himlen och söka livets gåta, men Gud rörde
deras tungor och framkallade en allmän förbistring,
så att den ena icke förstod vad den andra sade. Ja,
så var det i samhället, och nu märker han först att
människorna voro oskyldiga dårar, som ej rådde för
att de voro dårar, och han ångrade därför att han
slagit dem i stället för att upplysa dem. Nu skulle
han emellertid upplysa dem och säga dem att de
voro oskyldiga - dårar., Men om de skulle hålla till
godo med den upplysningen och om de icke skulle
ta och slå honom för den smädeliga beskyllningen,
det reflekterade han ej över. Som de voro oskyldiga
till sina olyckor, voro de innerst goda, och elakhet
fanns ej, endast fåkunnighet. Och därmed var han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free