- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
207

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 6. Rousseau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRFATTAREN 207

strax inne på Rousseaus fundamentalsats, det stora
misstaget att människan ursprungligen var god, det
vill säga icke ville skada sin nästa. Nu ligger ett uns
sant i detta, ty den skada den ena människan
tillfogar den andra sker mestadels i nödvärn, och den
som skall fram, måste trampa ner för andra, där
inga banade vägar finnas. Men denna ideala tro att
människorna äro änglar, gjorde det att franska
revolutionens män, som med Rousseaus nya lära gingo
till verket, räknade vilse, och i en större hast än
de anat fingo se vilddjuret med bloddrypande mun i
stället för ängeln med de vita kläderna.

Huru han vidare kom in på denna farliga
ängla-lära är nu svårt att utkonstruera, men där funnos
många motiv som alltid. Han var nervsjuk och svag
och kände stundom såsom om han stod vid sin levnads
slut. Evigheten fruktade han icke, ty den log emot
honom såsom ett skönt bättre land; men vid levnadens
verkliga eller inbillade slut ter sig allt på ett annat
sätt. Man står snart utom skotthåll för människorna;
man har uppgivit kampen, och följaktligen finnas
inga fiender mer. Man tänker över den skada man
tillfogat andra och när man ser så litet gagn därmed,
ångrar man sig, den gången dock icke av fruktan
att de skola slå igen, utan av en reflexartad känsla
från deras lidanden till sitt sensorium så att man
erfar deras lidande hos sig.

Vidare hade lyckan varit honom bevågen, så att
vinden åter vänt sig till hans förmån. Han fick ju
leva ett söndagsliv i ett skönt land borta från allt
bråk, såg sina barn friska, goda och kärleksfulla,
hade för stunden inga ekonomiska bekymmer; icke
hushållets blodförgiftande omsorger. Han hade sett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free