- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
212

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 6. Rousseau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

212 TJÄNSTEKVINNANS SON

Sedan första förtjusningen lagt sig, stöttes Johans
individualistiska känslor av kaseraeringssystemet, och
han tänkte på Bismarcks yttrande om det socialistiska
samhället såsom ett blivande tukthus, ty han kunde
icke tänka sig att andra människor skulle känna på
ett annat sätt än hans samtida. Han kastade därför
in en not i sin essay, där han talade för »andens
frihet», gentemot Nils Nilsson.

Emellertid, när han nu såg att de hade Mosen
Nordau och profeten Nils Nilsson, återvände han
till skönlitteraturen.

Den första frukten av hans bekantskap med
socialismen blev en novell, däri han under
betäckning av en preussisk löjtnantsuniform skildrar sina
samvetskval över att han huggit ner fiender. Han
ångrade nämligen som människa de slag han utdelat,
han ångrade sin bragd att han rivit ner vackra
villfarelser, men han ville icke ha det ogjort. Det var
vackert och kärleksfullt skrivet. Det smakade fienden;
och grånade syndare vände ut och in på ögonen och
betraktade sig som martyrer och rättfärdiga, då han
ju själv hade bett dem om förlåtelse och sagt att de
voro så goda och renhjärtade. Så skulle man skriva,
menade de, så skulle man skriva om oss, vi som äro
snälla mot honom. De hade nämligen nyss lönmördat
hans stora dikt, som de inte kunde rå på i öppen
kamp, men även det förlät han dem.

I samma novell hugger han åt Voltaire därför
att han icke hade kärleken, och hade dessutom
förhärligat den eviga freden, kvinnans rösträtt och
Europas Förenta Stater.

I varningen får han en häftig längtan till Italien,
som icke var långt borta, och han lyfter sitt ankare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free