- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
239

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 8. Han blir ateist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRFATTAREN 239

bättre sakernas tillstånd, såg han försynens ledande
visa hand, som givit människorna kärleken som
drivkraft att styra till så alla fingo det bra. Under
processens exalterande förlopp, då hela världen reste
sig mot honom, befallde han sig och de sina i Guds
hand, och han kände sig i personlig bekantskap med
det högsta väsendet. Men efteråt, när han hörde
Guds utvalda rasa ut i hot, hörde furierna, som
fordrade kärlek av andra, flämta av ilska över honom
därför att han bjudit rättvisa, där de fordrade nya
förmåner, när han såg självviskhet över allt på alla
kanter, då kom han sakta ut på den tanken att
världen styrdes av helt andra krafter än en
kärleksfull, personlig Gud. Och nu kastad ut och tillbaka,
ensam, sökte han icke längre utom sig sitt öde,
utan för första gången i sitt liv gick han till sig
själv: där låg hans öde, och i alla de andra själven
låg världens öde.

Vilken lång cirkelgång hade han ej vandrat i,
sedan han elva år förut i Mäster Olof genomskådat
det oförståndiga i himlasträvan. Jorden som
behövde 100,000 år för att bilda ett skifferlager, skulle
nu tvingas på tjugufem år att ändra fyra millioner
mänskohjärnor, så att de arbetade som han önskade.
Vilken orimlighet! Han hade varit framme och
predikat full frihet, och fått stenar av slavarna, som
tyckte det var för mycket frihet. - Inte så långt,
hade de ropat; vi äro nöjda med mindre. Inte frihet
för alla, bara för oss! - Han mindes huru han under
sista Stockholmsvistelsen talat vid arbetare om
tjänstefolkets och statkarlarnas frigörelse, och de hade
ryggat. - Ska tjänarna också ha frihet? - Och skulle
han frågat tjänarna, om de ville ha frihet, skulle de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free