Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 8. Han blir ateist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRFATTAREN 241
så realistiskt, så förståndigt var folket, att det om
så behövdes spelade med falska kort, när de gåvo
sig i lag med falska spelare. - Johan hade varit
en oförbätterlig idealist. Han hade icke endast trott
på Oud, utan på änglar!
Därpå hade de radikala sprängts för
menings-skiljaktigheter och stodo som tuppar emot varandra.
De frikyrkliga, som kommit in i riksdagen, hade vägrat
religionsfrihet åt »de andra». Pietisterna, som ett
ögonblick luktat på Johan om han icke skulle kunna
begagnas, hade gjort ett lindrigt bruk av honom
och så slängt honom. I Norge hade folkföraren
begagnat folkrörelsen för att bli minister, och när han
kom till excellensplatsen, sade han: nog! I Sverige
hade bondepartiet begagnat sin majoritet för att få
bli av med skatter, mot att kungen fick en armé.
I Paris hade Gambetta och Jules Ferry, två
entusiastiska tvivlare, satt landet under bottenlös skuld och
så dragit sig undan med statyer och förmögenheter,
den sista dock något skamfilad. I Paris hade han
sett Victor Hugos apoteos. Första dagen efter döden
gräto tidningarna; andra torkade de tårarna, och
tredje funderade de på huru de skulle bäst kunna
begagna liket. Alla partier kompromissade om
katafalken, och förtjusningen över dödsfallet blev ohejdad,
ty den döde hade haft nog smak att dö i maj, då
salongen öppnas, och främlingsströmmen anländer.
Efter åtta dagar, när sorgfloret kommit upp på
triumfbågen, tyckte man det var för mycket och började
ångra sig. Medan sarkofagen timrades, började de
radikala och de liberala slåss om liket. Innan
begravningsdagen var inne, hade man ledsnat på den döde,
och’ började trycka anekdoter, som slutligen gingo
16. Strindberg, Tjänstekvinnans son. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
