Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritänkaren - I Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vandrade i mörkret. Ja, Han har varit mig nådig
och låtit mig se mina förfärliga synder – Han har
slagit mig med sin lags förbannelse, men han har
också helat mig med sin frälsnings nåd!
KARL.
Ack! Du är visst sjuk? Min Gustav, du mår inte
väl. Dina ögon glänsa så underligt.
GUSTAV.
Jo! Gud vare lovad, jag mår väl, men du, min
vän, tycks vara sjuk – mycket sjuk! Syndens smitta
har angripit din själ! Du går på orätta vägar, Karl!
KARL.
Hur vet du det?
GUSTAV.
Jag märkte det genast, då jag kom hitin – men
jag hoppas med Guds nåd, att jag skall åter leda dig
in på den rätta vägen, som för till livet, och bära
det förlorade fåret i herdens famn. Ack, Karl! vill
du bli ett Guds barn?
KARL.
Äro vi icke alla Guds barn ? Hava vi icke alla
samma fader i himmelen? Jag vet ditt svar - men
hör nu mig! Även för mig har sanningens ljus gått
upp ... Du vet, jag sökte länge och förgäves efter
den nåd och den inre frid, som min religion lovade
– jag bad – icke till Gud – ty honom vågade jag
icke nalkas – utan till timmermannens son från
Nazareth, som I haven gjort till Gud. Jag båd varje dag
och stund om denna förändring till sinnet, som kallas
nya födelsen – jag avsvor all jordisk glädje – jag
ansåg varje människa förtappad, som ej trodde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
