Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fritänkaren - På Sjövik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tror jag, då du sagt det; men vad båtar det, om
man övergivit sin Gud? – Säg mig, Karl! tror du
inte mera på Gud?
KARL.
Ljuva flicka! Kan du tänka dig en människa,
som inte har i sin föreställning en Gud – hon må
nu kalla Honom Jehova – den stora Anden – Ödet
– Försynen – eller vad helst du vill? Namnet
gör ju ingenting till saken. Se blott omkring dig;
– här i nattens stillhet, då du ser den klara
stjärnhimmeln över den dunkla granskogen – frågar du
då icke: vem har skapat allt detta? Går då icke
tanken tillbaka till själva skönhetens källa? – Och
då du med din milda stämma talar till mig kärlekens
ord – hur kärleksfull måste jag inte då tänka mig
själva urkärleken! Inte kunde han vara så grym
och störta mänskligheten i fördärv för att sedan låta
sin utvalde son offras! Nej, det kan inte vara så!
AGDA.
Karl, då du talar så där, kan jag ej tro, du är så
ogudaktig, som man säger, och jag tycker mig höra
sanningens och kärlekens röster tala genom dig; och
ändå – du går aldrig i Guds hus?
KARL.
Agda! Följ mig ut i skogen och lyssna på
granarnas högtidliga psalmer, då de än mäktigt brusa
ut i en hymn till den Högste eller då tysta
anderöster tyckas viska om kärlek, frid och försoning
och fåglarnas körer stämma in – lyftes icke då
känslan upp till det blåa valvet, där vi ana de
himmelska boningarna – fylles icke då hjärtat av känslor,
renare, högre än dem predikanten inom de dystra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
