Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermione - Vid Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 UNGDOMSDRAMER
En sådan hjälte måste vara älskad.
Sätter sig på en sten vid källan.
I vindar, svalken I mitt heta blod!
I blommor, döven med er doft mitt sinne!
Vi skulle friden blott en flyktig gäst
uti mitt sinne bli? - Blott några månvarv
tillbaka och jag var ett glättigt barn,
som jagade i yster lek och ras
kring fält och kullar, sjungande i kapp
med sädesåkerns barn, den arla lärkan.
Så kom en yngling, skön som guden Phoibos,
och talte till mig på ett språk, som förr
jag aldrig hört. Jag blev så underlig
till mods. Mitt hjärta ville kväva mig
med ängslan och i nästa ögonblick
det sprang av fröjd. Det Eros var som nu
uti mitt sköte fötts. Allt tycktes mig
så nytt och underbart: violens doft
ej förr så ljuvlig varit; ej cikadan
så älskligt .sjungit förr; ja, all naturen
mig tycktes klädd i festlig skrud för att
vårt snara bröllop fira. Och han själv
ibland epheberna, så manligt skön,
gick främst, ett huvud högre än de andra,
med kransen på de svarta lockarna,
när han vid spelen vunnit priset. O!
Då anade jag hjälten, som uti
en framtid skulle danas utav honom.
Men, ack, den vackra bilden snart blev krossad;
det fanns ej i hans själ vad jag där sökte.
Jag velat där den frie mannen se,
men fann en träl som fegt sig drog tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
